Give me a reason

Jag är väldigt dålig på att uppdatera, men äsch såna perioder kommer. Jag hade en nu! Nu när jag är hemma så träffar jag ju er mina tappra läsare. Jag tror jag är uppe till 9 nu. Eftersom jag träffar er så vet ni ju redan what I am up to, så kändes väl lite onödigt att berätta det här också. Sen fick jag några klagomål från min kära kusin över dålig uppdatering. Insåg då att jag kanske skulle ta mig i kragen och få den här i rullning igen. Det är faktiskt väldigt kul att ha efteråt. Det har jag kommit fram till nu. När jag bläddrar tillbaks och läser inlägg från Barcelona och barkursen så kommer minnena tillbaks och det är roligt att ha kvar. Jag skriver för min egen skull, för mig. Om man vill läsa, absolut. Jag skriver inget jag vill dölja här. Sen vet jag att de som läser är mina vänner och ja, ni vet ju redan det mesta om mig. ;)

Tiden går snabbt nu, jag jobbar nästan varje dag och pengarna rullar in. På 6 dagar nu i november jobbade jag 54 timmar. Så det blev en bra slant in på kontot. Det känns bra. Då hålls alternativen öppna för framtiden. Nu känns det bara skönt att vara hemma och landa ordentligt. :)  Jag har varit hemma i exakt två veckor nu. Det har gått fort, första veckan var jobbig för då var det en sån omställning. Att komma hem och jobba och jag visste väl inte riktigt vad jag ville. Nu när jag landat lite mer, ska köpa gymkort på feelgood imorn och komma igång med träningen igen. I need that. :)

Inte för att låta självgod eller vad man ska kalla det. Men jag märker att jag blivit äldre, att jag har blivit mognare. Jag hanterar mig själv bättre och händelser i mitt liv klarar jag av bättre. Jag har lång väg kvar i mitt liv, och lång väg kvar i att hitta den jag är helt. Jag vet bara att det finns negativa saker och positiva saker hos alla. Jag vet många av mina brister, jag har alltid vetat dem konstigt nog, de positiva är ju alltid svårare att se.  Skillnaden är när man hittar sin balans i att se sina brister och positiva egenskaper, det är först då man lär sig acceptera den man är. I know them both, men jag försöker fokusera på de positiva och jobba på de andra under tiden. En livslång kamp, men jag är beredd att ta den. Jag är jag, take me for what I am. :)




There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be a uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose

Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb

The struggles I'm facing
The chances I'm taking
Sometimes might knock me down
But no, I'm not breaking

I may not know it
But these are the moments that
I'm gonna remember most, yeah
Just gotta keep going

And I, I got to be strong
Just keep pushing on

 ~ The Climb ~


Kommentarer
Postat av: Sara

titta sanna, jag har gått och blivit med blogg igen. :D man små saknar det faktiskt lite ibland.. och ja, man skriver ju faktiskt för sin egen skull.. av någon konstig anledning så är det ju så det blir :) KÄRLEK!

2009-11-26 @ 18:18:00
URL: http://sara-evelina.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0