Last Request.
Ojoj vilken helg. Buzy women kan man ju sammanfatta den.
Men oj vad den ändå har varit bra!
I fredags var det födelsedagsmiddag för far hemma i m-slätt.
Lördagen kom och det var dags för lilla Vera Rebeckas Dop i Mantorp. Mitt lilla kusinbarn som jag faktiskt inte haft möjlighet att träffa före i lördags. Jag blev ju kär direkt. Så underbart söt och lugn. Det med lugn gillade jag då det gjorde att jag fick hålla henne länge!
Väldigt trevligt att träffa släkten då det också var längesen.
Måste ju även tillägga - FAMILJEN THUNHOLM - var FÖRST i kyrkan, innan prästen! Det har ALDRIG någonsin hänt. Vi är alltid sist eller bland de sista. När familjen består av bara tidsoptimister varav fyra är damer. Jaa, ni kan ju räkna ut resten. Men vi var i alla fall först. Detta gav oss många skratt kan jag lova.
Jag, Pappa, Mamma.
Söta William.
Hela Familjen Auer Karlsson och gudfadern Martin.
I AM IN LOVE.
Jag blev lite sugen på en egen sån där rackare, men lugn lilla mor. Det dröjer allt några år. Då hoppas jag att min dotter blir lika söt som lilla Vera.
Efter dopet blev det snabba takter för att hinna till jobbet till kl 17. Pappa la på gasen och vi hann. Klockan 17 var jag redo och klar på Riva. Jag hade en egen station i servisen. Jag hade trevliga gäster och kvällen gick utan större problem. Lördag = stressigt! Men vi behöll lugnet hyfsat och löste allt tillsammans. Jag bar tre tallrikar för första gången, yes jag lyckades. Men jag lär mig fortfarande. Men det är riktigt kul!
Kvart i elva stände köket och nattklubben drog snart igång. Då var det plocka glas som gällde. Hjälpa till bakom baren med att fylla på. Några jag kände var ute och slira så det var kul att se alkoholhalften stiga hos stackarna som trodde att ingen såg dem ;). But I did.
Klockan tre stängde vi och städningen började. Duka upp alla bord, räkna kassan, fylla på med glas. Kvart över fyra stämpla vi ut och gick och byte om. Jag fick skjuts hem av Kricka. Jag har ju inte långt men skönt att slippa gå själv ändå!
När jag kom hem, trött och sliten, ska lägga mig på sängen och attans. Jag hade ju tvättat lakanen men inte bäddat sängen. Så blir att ta tag i det. Fem låg jag nerbäddad. Uppe i varv så halv sex somnade jag.
Vakna, titta på klockan, 10.04 faaaan. Jag skulle börja på Caféet kl 10. På med kläder, lite snabbt smink och fix och slänger mig på cykeln. 10.34 kommer jag in på caféet. puh. Det var lugnt där så det var ingen fara. Men lite imponerad av min egen snabbhet lugnar jag ner mig lite med en kopp kaffe och frukostmacka.
Dagen gick mycket bra, det var aldrig stress eller panik och det flöt på bra. Jag var inte så trött som jag trodde jag skulle vara.
18.10 - skriver ut mig och beger mig hem på cykeln.
Nervarvning under kvällen för att sedan sova gott.
Nöjd över helgens prestation.
Så himla söta bilder! Du skriver så fint <3!Så fort vi kom utanför kyrkan frågade Willam: "Var är tjejerna? Ska tjejerna också fika?" Han fullständigt ÄLSKAR er! Hoppas vi ses snart igen!
Puss&Kram!
Ps. OMG vad du jobbar! Hps du tar dig några dagar ledigt nu. Det är du värd!
hah jaa tidsoptimister är vi verkligen, undra vem vi har ärvt det av? ;) jag fattar inte att pappa orkar vänta varje gång. jag skulle gå i taket! haha. ååh hur sööt är inte lille wille? jag saknar honom redan, men jag snodde med mig en puss när vi sa hejdå och den kan jag leva länge på :) haha
Hej!! Ojoj susen,vilken helg men kul att det går bra och att du tycker det är kul! Haha jag skrattade allt när jag fick mms av er från kyrkan, kanske har vi blivit lite bättre på att komma i tid trots allt=)
Pusskram