Jag känner ett tankefyllt inlägg komma. Fingrarna är ivriga, varning varning för ihopvirrat babbel..
Ja, jag erkänner det. Jag är en analytiker. En totalt hopplös analytiker som inte kan motstå att grubbla, tänka, vrida och vända men framförallt drömma. Det blir mycket sånt nu när jag varit mycket hemma. Tankarna kommer flygande. Det är 2010. Jag fyller 20 år om två månader. 20 år, jag har hela livet framför mig. Och det är valen som jag tar de närmsta åren som kommer avgöra väldigt mycket av min framtid. Vad jag gör innan jag börjar plugga, vilka erfarenheter jag samlar på mig. Vad och var jag väljer att studera. Vilket jobb man får efteråt och vilka kärleksintriger man lyckas twista in sig i. Jag måste erkänna, återigen, att jag är väldans nyfiken. Man vet ju ingenting, det är spännande samtidigt som det är väldigt läskigt. Jag gillar att se framåt men jag försöker tänka mer på nuet. Man vet aldrig vad som händer i framtiden. Nånting kan närsomhelst hända som ändrar allting. Man slösar bort tid med att försöka leva i framtiden, den är oviss absolut men det är dess tjusning.
Så nuet, våren räknas som nuet. Lite planer måste man ha. Eller mål har jag. Jag har inget nyårslöfte detta år, de är överskattade, men jag har mål för mig själv.

Mål nummer 1: Ha en fantastisk vår.
Mål nummer 2: Bli starkare, psykiskt och fysiskt.
Mål nummer 3: Well, jag kan ju inte säga allt. Lite hemligheter måste en dam ha!

Jag har varit väldigt duktig den här veckan. Jag har gått emot mina instinkter och tagit det väldigt lugnt. Jag har haft en väldigt mysig vecka med mina bästa vänner. Jag har haft besök i lägenheten varje dag. Myst med kaffe och te och lagat god mat tillsammans. Jag behövde det och det har varit väldigt skönt att bara tillåta sig själv att ta det lugnt. Igår började jag läsa. Jag läser väldigt sällan. Det har aldrig varit min grej, jag har inte riktigt fallit för böckernas charm. Jag kan sträckläsa en bok när jag väl börjar läsa men att börja brukar inte vara något som faller mig i smaken. Jag har lånat harry potter, den sjätte boken av Daniel. Jag har bara sett och läst till och med bok fem och det var flera år sedan. Jag låg fast i ganska många timmar. Nerbäddad i myskläder och täcke och med en varm kopp te och doftljus. Ibland kollade jag runt i sovrummet/vardagsrummet. Jag bara kände en känsla av trivnad. Det kändes så bra.
Jag pratade lite med Tove som är i Australien nu på chatten på facebook idag. Hon har det underbart där borta och jag blev såå sugen på att åka dit. Då tvekade jag på om jag tog rätt beslut med lägenheten. Lägenheten gör att jag blir bunden och att mycket av mina pengar går till att leva och bo här. Jag började tveka om det var rätt beslut. Men så tänkte jag på känslan igår och känslan jag haft när mina kompisar varit här. Och det är rätt. Jag har tid för Australien om det är dit jag vill, senare. Det är ingen stress. Nu vill jag det här. Jag vill klara mig själv. Jag vill leva här och träffa alla nära och kära och jobba på mina mål och bara stärka mig själv.
Det kommer bli bra. Som jag sa förut, man måste se i nuet hela tiden. Annars slår man sig blind, för sig själv och sina känslor och går kanske miste om nått man senare kommer ångra.

Best Regards!
Miss Independent.