En kväll i trapphuset.

Vi bor i en klassisk gammaldags Göteborgslägenhet, med stora tjocka trädörrar med gamla lås. Har inte varit några större problem med det förutom att nyckeln någon gång kunnat krångla lite, men bara lite.
Jag var på väg hem från träningen när Daniel ringer "Hej, är du hemma snart? Jag håller på och tvättar och kommer inte in i lägenheten!" Jag svarar glatt att jag är precis runt hörnet och man har en lättnads suck i andra änden av telefonen. Jag tänker att hur har han lyckats med detta, glömt nyckeln i tvättstugan, sicken klantis (dörren till tvättstugan låses automatiskt när man stänger dörren).
Jag kommer upp till lägenheten där jag får veta att nej det är inte nyckeln han inte har, utan den funkar bara inte. Jag testar min nyckel men den fastnar bara i låset och det går inte att vrida om. Vi kämpar ett bra tag med alla dessa lirkningar vi kan komma på, men icke. Låset har gått sönder på nått sätt. Det blir att ringa en låssmed..
Någon halvtimma senare kommer en härlig göteborgare vid namn Jacob som en räddare i nöden. Han börjar lirka i låset, och lirka, lirka och lirka tillsammans med lite svårdomar lite frustration.. Men det gick inte, han tar till borren och en timma och fyra borrhåll senare så lyckas han äntligen lirka upp låset.
Glada trots utsvultna tog vi tacksamt tillbaks vår lägenhet! Aldrig varit så skönt att komma in i sitt hem!

Kommentarer
Postat av: emmsan

Nu ljög du! I Barcelona dagen innan ni skulle åka hem, då gissar jag på att ni var ännu lite gladare över att komma in ;)

2012-02-02 @ 03:07:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0